Det är lite drygt 40 år sedan som jag började spela och uppträda offentligt.
Det har varit ömsom upp och ömsom ner under dessa år men det är övervägande de roliga och trevliga stunderna som finns kvar i mitt hjärta.
Anledningen till rubriken på detta inlägg är en liten skada jag ådrog mig sommaren 2002 som resulterade i ökande värk i kroppen.
Under årens lopp efter skadan har värken ökat hela tiden med ändring och ökad styrka av medicinering. Det har gjort att mitt humör har svängt fram och tillbaka samt upp och ner som det värsta musikstycket som aldrig tar slut.
Sedan några år tillbaka har jag fått en medicin som inte längre påverkar mitt humör och med det har livet återgått till det normala.
Till er som har blivit drabbade av mitt humör under den dåliga perioden vill jag be om ursäkt från djupet av mitt hjärta och hoppas att ni förstår att jag aldrig hade för avsikt att såra er på något sätt. Det som är sagt och gjort kan aldrig ändras i efterhand så jag kan bara säga förlåt.
Åren före pandemin började jag att bli väldigt trött på mitt jobb som underhållare och var väldigt nära att lägga av redan 2018, så för mig kom pandemin i rätt läge för just det.
De senaste två åren har jag haft ett par gratisuppträdanden på äldreboendet Klockargården i Vena men känslan att sluta spela och uppträda har förblivit oförändrad så jag säger som dansbandet Vikingarna gjorde "Tack och farväl".
Hälsningar Lennart Nenne Adolfsson
