Min mor var endast 17 år och min far var 20 när de gifte sig och samma år föddes jag. De hade fått särskilt tillstånd att få gifta sig med tanke på att min mor inte var myndig.
Mina föräldrar var absolut inte mogna att skaffa barn och det visade sig redan från början. Min mor misskötte mig och min far drack för mycket alkohol. Dessutom hade min far redan visat symtom på schizofreni, men det var ingen som förstod det på 60-talet.
Mina föräldrar skildes när jag var 2 år och jag hamnade tyvärr hos min mor och vi flyttade till Norrköping.
Det blev ett par jobbiga år där jag mer och mer blev svår att hantera för mor och dagispersonalen. Det visade sig sedermera att mina första fyra år varit på tok för turbulenta.
Min mor visste ingen annan råd än att ringa till mina farföräldrar och be dem hämta mig i Norrköping. Innan det kunde ske kontaktade min farmor socialkontoret i Oskarshamn och fick därifrån beskedet att jag skulle få stanna hos dem i fortsättningen om de hämtade mig. I och med det blev mina farföräldrar målsmän/förmyndare tills jag blev myndig.
Under hela min uppväxt hörde min mor av sig väldigt sporadiskt och glest. Vid samtliga av mina födelsedagar hos mina farföräldrar lovade hon mig att komma men uteblev helt och hållet utan att höra av sig över huvud taget. Det är väldigt stora svek mot ett barn att göra på det viset.
Även senare under alla mina år som vuxen var det detsamma.
Lögner om min far och mina farföräldrar var också något som hon vräkte ur sig, och dessutom olika lögner varje gång som inte passade ihop med varandra med vad hon tidigare hade sagt.
Med tiden går det inte att förlåta alla lögner och svek längre.
För omkring nio år sedan hjälpte jag henne att flytta från Strömsbruk till Norrköping och sedan dess har vi inte haft någon kontakt med varandra.
Av någon anledning gjorde jag i början av januari i år en sökning av henne på internet och fick fram att hon bodde på ett demensboende i centrala Norrköping.
Jag tänkte inte mer på det förrän de ringde från en begravningsbyrå i Norrköping om att hon avlidit den 19 januari 75 år gammal.
Under åren som gått har jag inte haft några känslor för henne som min mor, mer bara som en avlägsen bekant.
När samtalet om hennes död kom blev jag aldrig ledsen, det blev bara som ett konstaterande att så var fallet.
Jag varken var på eller skickade några blommor till hennes begravning eftersom att jag inte vill ha någon som helst kontakt med släkten på hennes sida över huvud taget.
Jag kan trots allt lägga upp en minnesbild av henne och ett sov i ro.
